Hoppas hoppas..
Återigen i sal 207, med Kjell, klassen, Winnerbäck och Maxiko-arbetet. Det är najs. Eller inte..
Plötsligt har jag blivit en sådan där.. Sak. En liten pappa-betalar mops! Nästan.. Nej, men han har i alla fall kanske, kanske fixat sommarjobb till mig. Helt utan att jag bett eller frågat om det. Otroligt. Detta kan nästan kallas framsteg i våran relation, sorgligt nog. Men jag älskar honom en massa, trots allt.
Och nu har jag kommit på världens bästa idé på present till min finis...... <3 One down, one left.
I'm a real artist
Kommentarer
Trackback
